18/12 - kakans dag
// Kategori: Recept
 
I dag är det kakans dag – och vad betyder det? 
Hmm, mycket bra fråga. Ingen aning. Vet inte om denna högtidliga dag endast är tillägnad småkakor. Men det verkar ju förskräckligt taskigt. Klart att även andra kakor ska få vara med och fira denna dag.
Vi har slängt ihop en liten lista på några av våra favoritrecept á la kaka. Klicka på bilderna eller kaknamnet så kommer du till det smarriga receptet. 
 
 
4. Silviakaka - Bli min jäst
Kommentarer (3)
Veckans Blogg: Linn Strömberg
// Kategori: Veckans Blogg
Denna vecka har vi ställt en väldans massa frågor till 22-åriga Linn Strömberg.
Hon bor i mysiga Kalmar med sin sambo Timmy supersöta vovven Ami.
Om du har besökt hennes blogg så har du koll på att träning är hennes största intresse, men hon gillar även att måla, fota och ägna sig åt andra kreativa och skapande ting. 
Tidigare led hon av en ätstörning och var nere på 38 kilo, här kan du läsa hur hon lyckades ta sig ur den. 
 
 
Tjena hej Linn. Vi på redaktionen tycker mycket om din blogg och vill att flera människor ska få upp ögonen för dig. Berätta för herrskapet vad de kan hitta i ditt krypin... 
– Till största del får man läsa om träning, mat och recept. Men skriver även en hel del om min ätstörning jag i dag är frisk ifrån, samt allmänt – allt från målningar, shopping och vardag.
 
Vilka bloggar följer du själv? 
– Jag trillar in på olika bloggar lite då och då. Jag följer ingen slaviskt om jag ska vara ärlig, men listan på bloggar jag gillar skulle kunna göras lång, det finns ju så många duktiga bloggare där ute. 
Ett par exempel är:
 
Varför började du att blogga?
– Till en början var det faktiskt för min familjs skull. Jag hade precis börjat tillfriskna från min ätstörning och flyttade iväg tillsammans med min nuvarande sambo. Genom bloggen kunde de enkelt följa min vardag. När sedan besökarna trillade in märkte jag hur himla kul det är och har lagt ner mer och mer energi på bloggen.
 
Så här har Linns förändring sett ut, det skiljer sig cirka 20 kilo mellan bilderna.  
 
Du skrev i din blogg att du vägde 38 kilo för två år sedan, berätta om det.
– Det hela började egentligen med att jag fick för mig att gå ner ett par kilo. Jag måste även tillägga att jag inte var överviktig på något sätt, utan jag ville bara tighta till mig lite. Tror det börjar så för väldigt många som är och varit nere i en ätstörning. Detta var innan jag fann min passion i styrketräning, den enda träningen som utfördes på den tiden var förbrännande träningsformer – joggingturer, powerwalks och simning. Jag har alltid varit en person som går in 1000 procent för det jag bestämmer mig för, och så blev det även med detta.
– Jag körde på och en dag stod de där magiska siffrorna på vågen. Minns att jag brast ut i ett leende och kände tillfredställelsen över att jag lyckats med mitt mål. Men ett par minuter senare stod jag i spegeln och granskade mig själv från topp till tå. Jag var inte nöjd. Inte alls nöjd. Så jag fortsatte. Kaloriintaget sänktes mer och mer, jag försvann mer och mer och blev mer och mer orkeslös. Jag var verkligen inte mig själv, man blir som ett tomt skal som går på sina rutiner. Styrs av tvångstankar.
 
 
– Min kropp orkade inte längre med att springa, så den enda träningsformen som utfördes var promenader och någon gång i veckan tvingade jag ner till simhallen för att simma en timme. Trots att det kändes som tortyr att kliva ner i det kalla vattnet, jag som annars på grund av min magra kropp fryste även med två tjocktröjor på mig. Jag minns att mitt hjärta kämpade för varje slag och jag minns tankarna om att det skulle ge upp vilken sekund som helst. Trots detta fortsatte jag. Jag kan inte tro att jag torterade min kropp på det här sättet. Jag har så himla svårt att inse att detta faktiskt var jag för cirka två år sedan.
– Jag var så sjukligt fixerad och driven av mina tvångstankar. Ångest från morgon till kväll. Den ständigt känslan av att aldrig vara nöjd. Jag ångrar djupt vad jag gjorde mot mig själv. Men det jag ångrar mest är vad jag utsatte mina nära och kära för. De var tvungna att se på medan jag förstörde mig själv, de fick lida medan de såg mig må dåligt och försvinna mer och mer. Jag är så tacksam gentemot dem och vill tacka min familj, min pojkvän och mina vänner. I slutändan var det dem som väckte mig från min bubbla och uppmuntrade mig att ta mig igenom detta och bli frisk.
 
 
– En stor räddning blev även styrketräningen. Att bli frisk från en ätstörning sker inte över en natt och i början när jag klev in på gymmet bar jag med mig en stor del av ångesten jag hade inom mig även dit. Men istället för att skapa en ny yttring av min ätstörning, blev det snarare en slags övergång. Ett sätt för mig att lättare släppa min ätstörning. Plötsligt kändes det okej att äta. ”Ju mindre, desto bättre” gick istället till att se mat som bränsle. Något som behövdes. Något bra. Jag åt till största del nyttigt, men hade inte heller några problem att äta onyttigt. Utan att kompensera såklart. Det skedde inte över en natt som sagt, tog några kliv fram och ett tillbaka. Men sakta men säkert lyckades jag släppa den där ångesten och kontrollbehovet. Jag gick från att räkna minsta lilla siffra, vad det än gällde, kalorier, kilometer eller sets, till att bli avslappnad och ha kul.
 
 
– I dag tränar jag för att jag mår bra av det, faktum är att jag inte skrivit upp ett endaste set, vikt eller reps på hur länge som helst. Jag brukar ha mål med min träning, för att det är kul att sikta mot något. Bulk, deff, vikter med mera. Men just nu har jag inget specifikt alls jag strävar efter. Jag vill bara må bra, utvecklas och ha kul. Jag kommer säkert sätta upp något mål om ett par månader igen, men det är när jag känner för det, just nu mår jag bäst av att bara vara, bara köra och njuta av träningen. Det är den största skillnaden då och nu, jag gör det jag mår bäst av. Alltid.
– Jag gör inget för att jag känner att jag ”måste”. Vill jag ta en vilodag på en egentligen planerad träningsdag gör jag det. Och jag får inte ångest. Har jag istället lust att köra två pass på en dag gör jag det, men bara om jag orkar. Jag förespråkar inte att börja träna för att bli frisk från en ätstörning. Jag vet bara att det fungerade för mig.
 
 
Har du några råd för människor som befinner sig i samma sits som du gjorde förut?
– Ta hjälp! Kan inte betona detta nog. Ju snabbare, desto bättre. Och du måste inte vara sjukligt smal för att ”få” söka hjälp för ätstörningar. Jag vet att många känner på detta sätt – att de inte är ”tillräckligt sjuka”. Det handlar inte om vikten, utan om hur du tänker och mår. Om du har problem med maten, våga sök hjälp och stöd. Jag blev frisk på egen hand, och visst, det gick ju. Men däremot fick jag inte hjälp att handskas med all den ångest som uppstår när man är sjuk, och framförallt tar sig ur en ätstörning. Åter igen, jag är en sådan person som går in för det jag bestämmer mig för, och när jag väl ville bli frisk körde jag bara på. Det har jag fått sota för i efterhand. All den ångest jag stängde in fick mig ur balans antar jag, och jag fick handskas med en del panikångestattacker även efter jag blivit frisk. Ingen av dem har utlösts på grund av mat eller liknande, utan av helt andra, oklara, anledningar. Ett bevis på att man inte bara ska stänga inne ångest, utan faktiskt möta den och arbeta med den.
– Så, våga sök hjälp, även om det är jobbigt eller om du är som jag, en envis och beslutsam individ. hur viktig är träningen för dig Väldigt viktigt! Den får mig att må bra. Mår jag dåligt mår jag bättre av att åka till gymmet. Men däremot har jag också blivit väldigt duktig på att lyssna på kroppen. Jag tränar och kör endast på om jag orkar. Jag ser dessvärre många tjejer som använder träning som en annan yttring av en tidigare ätstörning, efter de blivit ”friska”. Träningen blir lika manisk och tvångsmässig. Att gå från ett slags beroende och tvång till ett annat är tyvärr väldigt vanligt, och ortorexi är ju inte alltför långt ifrån anorexi. Det är en fin gräns och den omtalade balansen är inte alltid lätt att hitta. För mig tog det tid. Jag har lärt mig att vara ärlig mot mig själv, granska mig själv och sträva efter att må bra, både psykiskt och fysiskt. Bra frågor man kan ställa sig själv är: Vad har du för förhållande till mat och träning? Tränar du för att dämpa ångest? Kan du hoppa över träningen utan att må dåligt? Och en väldigt bra beskrivning, som sätter svar på vad man egentligen har för förhållande till sin träning – tränar du för att må bra, eller för att inte må dåligt?
 
 
Hur ofta tränar du
– Allt mellan 4-7 gånger i veckan. 5-6 styrkepass blir det oftast per vecka.
 
Vad är roligast att träna?
– Rygg! Definitivt. Jag skulle egentligen vilja svara ben här, men alltså, jag har någon form av älska/hata relation till den muskelgruppen, ha, ha.
 
Du äter en del vegetarisk kost verkar det som, är det ett medvetet val för hälsa eller miljö?
– Jag äter stora mängder kyckling och nötfärs, men visst blir det en del vegetariska rätter emellanåt, absolut! Tycker tofu är väldigt gott och äter det gärna. Tror det finns väldigt många häslofördelar med att äta framförallt vegansk kost. Även positivt för etiska skäl och ur miljösynpunkt, men jag älskar kött och mjölkprodukter allt för mycket för att utesluta det, ha, ha. Däremot har jag senaste tiden försökt dra ner på mjölkprodukter.
 
Berätta tre saker om dig själv som inte alla vet:
  • Hästar och ridning var länge ett stort intresse. Detta intresse höll i sig från ett par års ålder fram till gymnasiet mer eller mindre. Sedan var det tidsbrist som gjorde att jag slutade. Jag är en riktig djurälskare, alltid ägt katter och skaffade nyligen en liten Chihuahua.
  • Jag gjorde en bröstförstoring för ungefär ett år sedan.
  • Måla och teckna har alltid varit något jag älskar att göra. Ett intresse som vaknat till liv igen senaste tiden. Skissning och digital målning är det jag främst ägnat mig åt, men för några månader sedan gav jag mig på min första tavla målad med akryl. 
Då säger vi tack till Linn för att du tog tiden att tjöta lite med oss. Om du vill läsa fler intervjuer med tidigare Veckans Blogg:are så hittar du dem här.
Kommentarer (2)
Veckans blogg: Emelaia
// Kategori: Veckans Blogg
 
Denna vecka har vi tagit pulsen på 26-åriga Emelie Persson. Hon är en riktig globetrotter som just nu bor i sin resväska med sin syster, de reser runt i Syd och Central Amerika. När hon inte reser bor hon hemma hos föräldrarna på Ekerö utanför Stockholm. På dagarna gör hon som de flesta säsongare: Har jobbat som servitris och en del som bartender, har även knegat som liftvakt, på lager och café. Hon ligger knappast på latsidan, hennes största sportintresse är snowboarding, men hon håller även på att lära sig att kitesurfa och dykning är något som hon skulle vilja göra mer av. Självklart räcker inte det. Åh nej. Foto är också ett stort intresse och även bildbehandling. Som ni hör så är det många järn i elden hela tiden för denna tjej. 
 
Machu Picchi i Peru
 
Hej Emelie, varför började du att blogga?
– Efter min första säsong år 2007 sa min syster åt mig att jag borde skaffa en blogg så att hon och familjen kunde följa hur jag hade det. Jag startade bloggen och har bloggat ända sedan dess om alla mina säsonger och resor.
 
Det är vi mycket glada för att du gjorde. Berätta, vad hittar man på din blogg?
– Mycket om olika resor som jag har gjort, till exempel om hur det är att jobba på en skidort i Kanada, att backpacka i Australien och Latinamerika eller hur det är att jobba i Norge och Danmark, bland annat. Mycket bilder hittar man också, allt från mina resor till att jag strosar runt i skogen hemma på Ekerö eller aktionbilder från snowboarding eller andra sporter.
 
En leende hund i en bil i Madellin, Colombia.
 
Vilka bloggar följer du:
– Jag följer framför allt Nevnarien, hon går den utbildningen som jag jättegärna vill komma in på, digital bildbehandling. Jag följer en del fotobloggar: Linafoto, Stargirl, Evelina Rönnbäck bland andra. Jag följer även modebloggar som Kenza, Janni Delér, Fanny Lyckman, Caroline Roxy med flera.
 
Vad är roligast att fota och varför?
– Jag tycker om att fota människor, även om jag fortfarande tycker att det är väldigt läskigt. Jag tycker att människor gör bilder extremt intressanta och jag gillar att fånga ögonblick som kommer i min väg. Jag har försökt ta lite poetiska bilder vilket är väldigt kul för då får kreativiteten flöda, så det kommer jag nog försöka fokusera lite mer på i framtiden.
 
Detta är Emelies favoritbild, tagen på hennes brors student. 
 
Vilken är din favoritbild?
– Det är svårt att utse egna bilder som favoritbilder, men det är nog den jag tog på min brors student. Jag var med hans klass på deras champagnefrukost och så skulle vi gå ut ur lägenheten till en park för att ta gruppfoto. På vägen dit gick klassen upp för en trappa som gjorde sig väldigt bra med deras kostymer och studenthattar, så jag knäppte av en bild i all hast. Jag gillar linjerna i bilden och killen i mitten på bilden tittar upp som om han ser ljuset för framtiden.
 
Blir din omgivning någonsin trött på dig för att du ofta har kameran i högsta hugg?
– Haha, jag vet faktiskt inte riktigt. Eftersom jag inte har varit ”fotonörd” så länge så vet jag inte vad mina kompisar tycker. Min syster nämde att det är jobbigt att jag alltid ska fota när vi är ute och åker snowboard, för jag förstör åket när jag vill att hon ska stanna i halva backen för att jag ska kunna fånga den bästa svängen.
 
 
Vad är det bästa och sämsta med att blogga?
– Det bästa är att jag får skriva av mig allt som kan bubbla i mitt huvud och att jag får användning av alla bilder jag tar. Det är som en dagbok för mig själv och det är kul att titta tillbaka på saker som jag har gjort. Jag glömmer så lätt detaljer, men eftersom jag skriver ned allt på bloggen så väcks minnena till liv när jag läser om det igen. Det är superkul att läsa alla snälla kommentarer, det får en verkligen att aldrig vilja sluta. Det sämsta är att det tar ganska mycket tid. Jag redigerar alla bilder och att skriva inläggen, det tar ganska mycket tid faktiskt. Just nu när man är ute och reser så är det svårt att ta sig tid till att blogga. Men det är ju också något positivt, för hur extremt jobbigt hade det inte varit att gå igenom alla bilder man tagit först när man kommer hem fyra månader senare.
Har du några bra fotoknep om man inte är så duktig på att fotografera?
– Eftersom jag själv är ny på foto så underlättar Moderskeppet.se för mig väldigt mycket. Jag tittar på massor av filmer där om både foto och bildbehandling och man lär sig nya saker hela tiden. Jag kunde inte riktigt få till att fota manuellt under den korta tiden jag gick bildjournalistik-linjen, även om jag bara hängde med fotografer och vi fotade under skoltid. Det var först när jag kollade på Moderskeppet som det släppte för mig. Så bli medlem där så får man tillgång till alla deras undervisningsvideor. Sedan är det bara att ta sig ut och öva, öva, öva. Fokusera mer på vad som kommer med i bilderna, hur du kompositionerar, än vad för inställningar eller utrustning du har. Det går att ta extremt grymma bilder med en mobilkamera, bara man lyckas hitta rätt komposition.
 
En arbetande kaffehäst i Colombia.
 
Berätta tre saker om dig som inte så många vet:
– Jag är totalt sämst i köket. Det spelar ingen roll om jag går efter recept eller freestylar, det blir liksom aldrig bra. 
– Jag har lite lustiga fötter. Hade det inte varit för mina potatistår till stortår så hade jag nog haft storlek 34 i skor. På ena foten är min "pektå" lika liten som min lilltå, den ser ut som en tvilling till "långtån". Detta brukar leda till skratt för den som lägger märke till mina fötter. Ha, ha.
– Under skoltiden var jag väldigt blyg och jag var rädd för att känna mig ensam. Att börja en gymnasieklass utan att känna någon var så himla jobbigt och läskigt så det fanns inte. Att lilla jag skulle ut och upptäcka världen, åka till nya länder helt ensam och utmana mig själv till det yttersta, var det många som lyfte ögonbrynen åt. De första gångerna jag åkte iväg var jag så nervös att jag spydde under flera nätter. Jättejobbigt var det, men jag lärde mig också att hantera min nervositet. Det var det värsta som fanns att lämna tyggheten – men jag visste också att det var bästa som fanns när jag väl kommit in i det. Så kul som jag har haft under de här åren går inte att beskriva.
 
Populära blogginlägg: 
 
Tackar och bockar Emelie!
Här kan du läsa fler Veckans blogg-intervjuer. 
Kommentarer (1)
Mest lästa blogginläggen senaste veckan
// Kategori: Om bloggtjänsten
Vad har hänt den senaste veckan här på Blogg.se? Jättemycket. Vi har tagit fram några av de mest populära inläggen och buntat ihop dem här nedan. Det är allt från en härlig graviditetshistoria, hur en Bonde söker fru-deltagare får en uppenbarelse och hur du virkar haj. Med andra ord: Om du inte redan har läst dessa inlägg: Gört.  
 
Ett mycket populärt inlägg är detta där Johanna berättar att trots sjukdom har hon äntligen blivit gravid – efter tre IVF-behandlingar. Stort grattis. Johanna kanske ni har läst om tidigare i Blondinbellas blogg, hon var nämligen bloggdrottningens bröllopskoordinator.  
 
Det var även många som kikade in i Fridas blogg för att få reda på hur hon gör sitt favvogodis – sura hallonremmar. Perfekt gå bort-present eller ett kul inslag bland julgodiset. Receptet hittar du här
 
Ett annat uppskattat blogginlägg kommer från En blommig tekopp, ja ni vet hon som skrev om American Apparels osköna reklambilder där killarna var en smula mer påklädda än tjejerna. Denna gång är det Bonde söker fru-deltagaren Jonathan som är i fokus. Han fick en uppenbarelse i veckans avsnitt. Läs om det här
Ett annat populärt inlägg i jämställdhetsanda är detta. Trots att inlägget skrevs för flera veckor sedan så placerar det sig fortfarande högt upp på vår klicktopp. 
 
Denna vecka drog även flertal julkalender igång. Trendenser har en kalender, Linda Blom kör sin julkalender för sjunde året i rad, Epic Faiil har en adventskalender och så vill vi ju gärna slå oss lite på bröstet och säga att vår lilla julkalender också har fått uppskattning. 
 
Suzanne visade hur man gör hemmagjord Noblesse. Inglägget var en riktig klickraket. Tydligen är det många som delar vår förkärlek till detta tunna och ack så delikata chokladfarn med krisp.
 
Evah är 23 år och nykterist, varför hon inte dricker alkohol berättar hon här. Detta inlägg tyckte många läsare om. 
 
Emma skrev ett uppmärksammat inlägg vid namn "är jag en pojke eller flicka?". Läs det här  
 
 
"När kommer barn nummer två"? Linda Blom skrev om hur det är att bli påhoppad av en främling som promt insisterar på att man inte ska vänta med barn nummer två. De ska bara ha några år mellan sig. Det är det bästa. Att behöva försvara sig är inte alltid kul i denna situation, men om man har varit ofrivilligt barnlös under en längre tid så slår det ännu hårdare. 
 
Ni har väl inte missat Livet i pastells härliga inlägg om hur du virkar dina egna hajtofflor? Låter kanske galet, men de är ju ruskigt söta. Vem vill inte stoppa ner fötterna i dessa hajgap? Perfekt julklapp om du har lite tålamod och tid att göra dessa i tid till jul.    
Kommentarer (0)
Favvo-outfits från STIL:arna v 48
// Kategori: Veckans outfits Kommentarer (5)
Veckans Blogg: Vanessaw.blo.gg
// Kategori: Veckans Blogg
 
Denna första decembervecka är det 18-åriga Vanessa Werkelins tur att stå på Veckans Blogg-pallen. Hon bor i Visby, Gotland, tillsamans med sin mamma, pappa lillasyster, lillebror och hunden Messi. I hennes blogg har vi fått följa hennes kamp mot ortorexi (fixering vid att äta nyttigt och träna ofta) och aneroxi. I dag har hon en sund relation till både mat och träning. 
 
Tjena hej Vaness, berätta för oss vad du pysslar med på dagarna? 
– Jag går sista året på Sam media på Wisbygymnasiet, bloggar, umgås med familjen, vänner och tränar.
 
Några hobbys/intressen?
– Jag älskar att träna och har gjort det hela mitt liv. Finns nästan ingen sport jag inte har testat på, men just nu är mitt största intresse löpning. Är helt frälst och springer många kilometer i veckan.
 
Vanessa intervjuades av Allers. Du kan läsa om hennes resa här.  
 
Vad hittar man på din blogg?
– På min blogg hittar man en påse gott och blandat, det finns allt ifrån vardag, mode, mat, träning men även lite om min anorexia och ortorexi.
 
Varför började du att blogga?
– När jag blev sjuk i anorexia så fick jag knappt göra någonting. Det var liksom rullstol om man så bara ville till toaletten. Så för att ha något att göra så började jag blogga. På så sätt kunde jag även berätta för alla mina vänner och närstående hur jag mådde. Det var jobbigt att svara en enstakad person cirka 50 gånger samma sak varje dag.
 
Vad är det bästa och sämsta med att blogga?
– Det bästa var all feedback och pep, och det sämsta var väl när folk kunde vara lite halvtaskiga i kommentarerna, men det har jag lärt mig att inte påverkas av.  
 
Har bloggen hjälpt dig i din kamp mot aneroxi och ortorexi?
– Absolut! Så mycket pepp jag har fått av människor.
 
Vad fick dig att inse att du hade ortorexi?
– Det var väll en behandlare som sa det till mig när jag var inlagd på SCÄ (Stockholms Centrum För Ätstörningar), jag hade ett litet sjukt tänkande kan man säga.
 
Det känns som att orotrexi blir allt vanligare, har du några tips till de som tror att de är på väg mot en osund väg med träning och mat?
– Ja det blir jättemycket vanligare! Det har ju börjar bli världens träningshets och nyttighetstänk. Alla har väl hört "strong it's the new skinny" och det är väl bra om det inte går överstyr. Ingenting är så nyttigt att man kan äta det hela tiden. Men samtidigt finns det inget som är så onyttigt att man inte kan äta det ibland.
 
Hur gjorde du?
– Jag fick mycket hjälp, men sedan var jag tvungen att utmana mig själv med saker jag normalt sätt inte skulle gjort.
 
Hur mår du nu?
Jag mår mycket bättre. Har ett sunt förhållande till både mat och träning.
 

NXR from vanessa werkelin on Vimeo.

Du verkar fortfarande tycka att det är kul att träna, vilken är den roligaste träningen?
– Löpning! Men sen är det också kul att bryta av med ett zumbapass eller något helt annat!
 
Några tips på hur man får lite träningsmotivation när man helst bara vill ligga på soffan, kolla på en hel säsong Vänner och ha en stor balja popcorn balanserande på magen?
– Hitta först och främst det du gillar! Alla gillar exempelvis inte löpning så gör inte det då. Träning ska vara kul och inget tvång.
 
Här hittar du blogginlägget med dessa fina bilder. 
 
Jag gillar verkligen din klädstil, hur skulle du klassa den?
– Tack! Jag skulle klassa den som kaos. Jaa nej, men väldigt blandad. Ena dagen är aldrig lik den andra.
 
He, he. Okej. Favoritplagg?
– Oj. Trivs bäst gör jag i alla fall i sköna plagg.  
 
Här hittar du detta inlägg. 
 
Berätta tre saker om dig själv som inte många vet:
– Oj, hmm. Okej.  
1. När jag var lite älskade jag att kasta ur all jord i mammas krukor så hela släkten fick jämt jaga runt på mig.
2. Äter nästan 1000 gram keso om dagen. Är heeeeelt kär i keso alltså!
3. När jag föddes trodde min farmor att jag var missbildad eftersom att mitt huvud vart klämt så det såg hjärtformat ut, men det blev runt och fint efter bara några dagar.  
 
Då säger vi Tack så mycket till detta forna hjärtformade huvud. Tidigare Veckans Bloggare hittar du här.  
Kommentarer (0)
Välkommen till STIL-gänget Moa!
// Kategori: STIL
 
Vårt härliga STIL-gäng har fått tillökning. Vi är väldigt glada och stolta över att presentera vårt senaste tillskott i STIL-familjen. Hon heter Moa Emilia Rönnbäck och är 19 år gammal, trots sin unga ålder har hon redan hunnit skrapa ihop sju års bloggande. Vi har tagit pulsen på henne för att få redan på vem hon egentligen är. 
 
Tjena hej Moa. Vad hittar man på din blogg?
– Jag beskriver min blogg som "mitt konstnärliga yttre, med fokus: kläder". Det forum där jag uttrycker min ytliga konstnärlighet helt enkelt.
 
Du är vår nya STIL-bloggare – hur känns det?
– Det känns helt rätt och främst kul att få lägga ner ännu lite mer tid och tanke på bloggen. Inspiration och vilja för detta finns och det är underbart att andra vill ta del av det. Underbart.
 
 
Du har stort fokus på kläder i din blogg, hur skulle du klassa din klädstil?
– Jag är ganska enkel och minimalistisk i färgkombinationer och gillar istället dramatiska draperingar och material, och stora siluetter. En stor jacka, hatt med böljande kanter och miniväska... Det är jag i min bästa form.
 
Vilket är ditt favvoplagg just nu?
– Jag gick in i på "Kii" i Umeå i dag och fick med mig hem en Carin Wester-blus med ett djupt V i ryggen. Den är redan en favorit. Kärlek vid första ögonkastet.
 
Något plagg som vi aldrig kommer att se dig i..?
– Jag har en tendens att ändra mig gällande plagg som jag tidigare sagt att jag inte tycker om, så även om jag säger att jag inte kommer ha ett särskilt plagg i dag, kommer jag ändå sluta upp och fläta samman med det i framtiden. Jag ser det som en tillgång.
 
Vilka inlägg får du bäst respons av?
– Jag får mest respons på de inlägg när jag visar vad jag har burit för kläder under dagarna eller inlägg när jag fokuserar lite mer åt mathållet, bland anat raw food och vegansk mat som jag är väldigt intresserad av.
 
En halva raw bovetegröt och den andra halvan chiapudding. Recept här
 
Vilka bloggar läser du? 
– www.majawhy.com och www.elin-kling.com är två av dem. 
 
Vart ifrån får du inspiration? 
– Jag får inspiration från alla möjliga, olika saker... Det kan vara en färgpalett, ett annat land eller något som jag ser på bild och ut av detta skapar jag mig en bild/vision i huvudet hur jag vill uttrycka mig själv i form av kläder.
 
 
Tre saker du inte klarar dig utan?
– Drömmar, frihet och kreativitet.
 
Näää, tre konkreta saker. 
– Ha, ha, okej. Skrivbok från Paperblanks, gröna juicer och min kudde som följer med överallt, bokstavligen. 
 
Här kan du Moas uttagning i Idol. 
 

Vi tackar och bockar å det allra ödmjukaste och hoppas att du ska trivas väldigt bra i vårt härliga STIL-gäng. 
/ Elin 
Kommentarer (3)
Veckans Blogg: Karolines Vintage
// Kategori: Veckans Blogg
 
Denna vecka vill vi ställa strålkastarljuset på sköna 27-åriga Karoline Pettersson. Hon äger över hundra vintageklänningar och har inte en enda nyproducerad möbel i sin tvåa i Midsommarkransen söder om Stockholm. Hon lägger håret i pincurls, dansar lindy hop och sjunger beutyshop. När hon inte lägger upp blogginlägg på Karolines vintage så jobbar hon som musiklärare, repar med sitt jazzband eller skriver musik. 
 
Tjena hej Karoline. Jag älskar verkligen din blogg, den ger verkligen en härlig vintagekänsla. Berätta, varför började du att blogga?
– Jag flyttade sextio mil hemifrån efter gymnasiet för att plugga musik på en folkhögskola. Då började jag blogga, mest för min mamma som ville se vad jag höll på med och kompisarna som bodde kvar hemma i Norrland.
 
 
Ja, nu är det ju lite fler än bara mamsingen som läser din blogg. Vad hittar man på din blogg? 
– Man hittar massa vintage! Inredning, kläder och frisyrer. Sedan får man följa med på spelningar, fester och vardagliga äventyr.
Så här fixar hon frillan
 
Vilka bloggar läser du själv?
– Jag läser ganska många bloggar, i perioder. Miriams kafferep, Wilderness, Underbara Clara och hejregina är mina favoriter just nu.
 
Vad är det bästa och sämsta med att blogga?
– Det bästa är kreativiteten som får flöda och alla fina blogg-kompisar jag lärt känna genom bloggen. Miriam och Emelie är två av dem som jag umgås med nästan varje vecka.
 
 
Vart får du inspiration till bloggen ifrån?
– Från vardagen mest. Saker jag hittar på, låtar jag sjunger, klänningar och gamla foton och filmer.
 
Du har ju en gedigen retrostil, både när det kommer till inredning och kläder. Hur började detta intresse?
– Jag har vandrat en del kring olika årtionden. Jag tror faktiskt det hela började i mitt musikintresse. Jag har alltid "knarkat" musik och aldrig fått nog av att hitta nya band att lyssna på, gärna gamla band. Så då har klädstilen följt med. På högstadiet började jag intressera mig för 70-talet och färgade egna batiktröjor och sydde om alla mina jeans så de vart utsvänga i benen.
 
När upptäcktes ditt intresse för vintage?
– Jag har nog alltid haft det intresset, ett intresse för historia! Redan som liten älskade jag mammas gamla fotoalbum och drömde mig bort till svunna tider. Sedan gick jag på loppisar och handlade alla kläder på secondhand.
 
 
Du har över 100 vintageklänningar i garderoben, vilken är favoriterna?
– Neeej, kan inte favorisera bland klänningarna! Älskar dem alla fast på olika sätt. Ha, ha. En del har jag ärvt från mostrar och de har ett sånt fint affektionsvärde. Jag vet exakt när de bars och vilka fester de vart på. En del klänningar älskar jag för att de är så annorlunda och speciella.
 
Okej, så det är vintageklänningar för hela slanten, och även när det kommer till möbler. Du har alltså inte en endaste nyproducerad möbel i ditt hem, så då får vi anta att du inte hänger på Ikea på helgerna. Vart hittar du dina möbler?
– Det stämmer, inte en enda nyproducerat. Det är ett statement för miljön. Jag vill visa på att det är så sjukt onödigt att köpa massa nytt när det finns så mycket gammalt som dessutom är mycket finare! Jag har samlat länge och har alltid krokar ute när det är något jag letar efter. Många möbler kommer från loppisar i Norrland.
 
 
Vilka är dina bästa vintagefynd? 
– Jag älskar min gula soffgrupp med teakdetaljer från sextiotalet. Soffa och fåtölj för 500 kronor tycker jag helt klart räknas som ett fynd.
 
Om man vill inreda hemma med lite skön vintagestil men inte har så mycket pengar i plånkan, har du några bra inredningstips som inte kostar så mycket?
– Loppis loppis loppis! Jag köpte till exempel mitt soffbord för 20 kronor. Sedan tycker jag man kan fråga släktingar och äldre personer man känner. Ofta har de massa fina grejer som de själva ledsnat på efter femtio år i hemmet.
 
Vart hittar man de bästa loppisarna?
– I Norrland på landsbygden. Jag planerar att ta en roadtrip nästa sommar och bara åka runt efter landvägar och leta efter loppisskyltar.
 
 
 
Du är även intresserad av lindy hop, hur länge har du hållit på med det? Är det svårt?
– Jag har dansat i cirka sex år. Det bästa med lindy hop är att det kan bli riktigt avancerat om man vill det. Men man kan dansa relativt enkelt också.
 
Berätta tre saker om dig som inte så många vet om:
– Jag älskar att gömma mig i trånga utrymmen, typ skåp och stora väskor.
– Jag hoppade backhoppning när jag var yngre.
– Jag samlade på toapapper och servetter i vanvett när jag var liten. Alltid när jag var hemma hos folk knyckte jag en bit toapapper.  
 
Tack så jättemycket Karoline, det var väldigt kul att få lära känna dig lite bättre. 
/ Elin

Här hittar du fler sköningar som har varit Veckans Bloggare tidigare. 
Kommentarer (3)