Veckans Blogg: Linda Blom
// Kategori: Veckans Blogg
Denna vecka pratar vi med Linda Blom, hon bor i Karlstad med fästmannen Jimmy, dottern Selma och chihuahuatjejerna Tyra & Polly. Denna härliga tjej har bloggat sedan Lunarstorm-tiden, har skrivit personliga inlägg om svårigheterna att bli gravid på grund av sjukdomen PCO och Linda har 35 (!!!) i skor. Det plus ganska mycket mer får vi svar på här nedan. 
 
 
Tjena hej Linda. När började du att blogga? 
– Egentligen började jag redan på Lunarstorm-tiden med ”dagboken” där, behovet och stimulansen av att skriva har alltid funnits inom mig. När jag sedan gick på gymnasiet 2005-2006 någonstans så startade jag min allra första blogg här på blogg.se. Där skrev jag oregelbundet och personligt, men när jag sedan insåg att jisses, det här är ju riktigt roligt – så startade jag bloggen jag driver än i dag år 2007.
 
Vad är det roligaste med att blogga?
– Det är så svårt att säga, för det är så mycket med bloggandet som är roligt. Givetvis älskar jag fotograferandet och utformingen av själva blogginlägget. Jag älskar även möjligheten att kunna se tillbaka i arkivet vad man gjorde den eller den dagen. Men sedan är ju så himla roligt att få höra från de som läser min blogg i form av kommentarer.
 
Lindas fina dotter Selma. 
 
Vad är det sämsta med att blogga?
– Utan tvekan näthatet! Jag har varit fruktansvärt utsatt av just näthat och kränkningar och jag vet inte hur jag ska förklara hur illa jag tycker detta behovet av att trycka ned andra människor är.
 
Du har blivit utsatt för en del negativitet på grund av bloggen, hur hanterar du det?
– Många gånger beror det på ”allmäntillståndet”. Är jag trött och sliten en dag, så är det givetvis klart att jag tar mer illa upp. Sedan beror det såklart på vad som står också, är det en anonym människa som bara vill berätta för mig hur ful den personen tycker att jag är så rycker jag mest på axlarna och går vidare. Jag har lärt mig att ta sådana påhopp. Men är det djupare grejer eller påhopp om min familj kan jag bli både arg och ledsen. Ibland kan jag känna ett behov av att ”visa upp” vissa anonyma kommentarer för att klargöra att det här med näthat aldrig är okej, jag har noll tolerans mot det och kommer aldrig acceptera ord som ”du väljer att vara offentlig och då får du ta smällen”. Det är givet att ju fler som följer en, desto större risk för påhopp, men jag kommer aldrig tycka att det är okej.
 
 
Har du några tips till nya bloggare?
– Blogga från hjärtat, vad du vill och brinner för – inte vad du tror att andra vill läsa i en blogg, sådant märks direkt. Ofta blir bloggar som endast har ett syfte att locka läsare väldigt ointressanta, medans bloggar som byggs upp på någonting personen ifråga brinner för blir däremot en äkta och mer genomtänkt blogg. Jag personligen fastnar för varma och välskrivna bloggar med mycket genomtänkta bilder, lägg hellre ned dig i 1-2 inlägg om dagen än att spamma bloggen med ointressanta texter.
 
Vilka bloggar läser du själv?
– Jag måste erkänna att jag är en urusel bloggläsare. Men Madeleines.se är en blogg jag tycker om. Jag läser jag allra helst gravid och familjebloggar men i nuläget är jag som sagt.. En riktigt dålig bloggläsare. Skärpning på den!!
Härligt fotografi på hela familjen, taget av Caroline Dahlén.  
 
Berätta tre saker om dig själv som de flesta inte vet om
1. Jag har 2 tatueringar som jag gjorde vid 18- respektive 20-års ålder.
2.  Jag ryser av tanken på att bita i träglasspinnar och om jag ser någon göra det får jag SÅ ont i tänderna.
3. Jag har storlek 35 på skor. 
 
Tackar och bockar Linda.
Här kan du hitta fler Veckans Blogg-intervjuer
Kommentarer (0)
Veckans Blogg: Blomster och Bakverk
// Kategori: Veckans Blogg
 
Namn: Annelie Andersson
Ålder: 44
Sysselsättning: Operativ projektledare på reklambyrå
Bor: I villa i Åkersberga med man och två tonåringar
Intressen: Baka, trädgårdera, fota, laga mat, läsa 

 
Tjena hej Annelie. Vi tycker ju väldigt mycket om din blogg och tänkte att nu är det på tiden att du ska få svara på lite frågor så att flera personer kan upptäcka din härliga blogg. Berätta för läsarna: Vad hittar man på din blogg?
– Två av mina största intressen är trädgård och att baka, så namnet Blomster & Bakverk kändes självklart när det väl föll på plats, och det är väl det man hittar mest. Sedan en tid tillbaka har jag av hälsoskäl uteslutit både gluten, mjölk och periodvis socker så just nu blir det en hel del glutenfria bröd och bakverk men det blandas med traditionella recept och mat som jag tycker om. Sen blir det en hel del blommor i form av bilder från min trädgård och tips om olika växter. Egentligen skriver jag om det som inspirerar och intresserar mig, så det kan lika gärna vara utflyktsmål, boktips eller tankar kring att välja ekologiskt. Sen har jag en svaghet för kreativa utmaningar så det blir även en del moodboards och det jag kallar för blomsterpill.
 
Du har ju alltid massa härliga recept på din blogg, något recept du skulle rekommendera?

– Åh, det finns så mycket gott. Om du vill prova en godbit utan vitt socker kan jag tipsa om en raw bakelse, Hallon&Mandelbit. Alla som provar den tycker den är så god och framför allt blir de förvånade över att den inte innehåller något socker. Tycker du om att baka bröd, så tycker jag att du ska prova det glutenfria Bovete- och durrabrödet. Enkelt och gott.
Glutenfritt bröd på bovete och durra. Receptet hittar du här
 
Du verkar tänka mycket på att köpa ekologiska varor, varför är det viktigt?

– Vi bestämde oss tidigt för att köpa ekologiskt och/eller rättvisemärkt i den mån det är möjligt. Det gör gott på flera plan, både för hälsan, miljön och arbetarna. Det där har jag också skrivit ett par inlägg om då det finns några varor som man kan börja med för att göra ett aktivt val, inte minst med tanke på de höga halterna av bekämpningsmedel. Självfallet är det så att plånboken styr men ju större efterfrågan desto bättre utbud och pressade priser. Se bara på utvecklingen av eko-bananer. Många tänker på att äta lite mer vegetarisk mat.
 
Annelies smarriga vegosoppa gjord på butternutpumpa. Här hittar du receptet
 
Du har ju många fina vegorätter på din blogg, någon favvis?

– Ja, det har sannerligen blivit något av en vegetarisk boom och det är så oerhört inspirerande. Vill gärna införa mer vegetariskt på vår veckomeny men ibland är familjen lite svårflörtad. Ett sätt för mig att själv komma igång var att starta kategorin ’Veckans Vego’ och sätta lite press på mig själv. Allt man provlagar blir inte gott men en hel del blir fantastiskt och kan jag i min tur inspirera andra så är det så himla roligt. Ska jag välja en favorit får det nog bli soppan på butternutpumpa. Värmande så här års och med en fantastisk smak. Många har dessutom hört av sig efter att de lagat soppan och varit lika lyriska som jag. 
 
Moodboard från september, du hittar flera här
 
Vad är det bästa och sämsta med att blogga?

– I maj har jag bloggat i två år och det första som slog mig var den fantastiskt generösa och varma sfär jag hamnade i. Att få den där direkta feedbacken är så oerhört roligt, det både värmer och ger energi. För mig blev det som en ventil att börja blogga, att få utlopp för en kreativ sida hos mig som bara ville ut. Det började med instagram när jag helt plötsligt såg allt i min omgivning i bilder och så upptäckte jag ett behov av att få sätta ord till bilderna. Det var flera som peppade mig att starta bloggen och idag är jag väldigt glad för det. Det bästa är nog ändå när det kommer meddelanden som att jag förändrat en familjs frukostvanor, eller att någon inspirerats till hälsosammare val. Eller att få höra att det jag gör i ord och bild kan lysa upp någons deppiga dag. En annan sak är alla möten i riktiga livet som både blogg och instagram bjudit in till. Att följas åt i bloggosfären och sedan ses i olika sammanhang. De där mötena är oerhört inspirerande.
Det sämsta är väl att tiden inte räcker till. Önskar ofta att jag hade så mycket mer tid till framför allt bilderna. Men jag har bestämt mig för att inte ställa för höga krav på mig själv. Det är bättre att ett inlägg blir av än att jag ska invänta rätt ljus eller ha timtal över för att ta mina bilder. Den tiden finns tyvärr inte och ibland är det lite frustrerande. Man får fånga bilden när tillfället ges helt enkelt. Och bloggen ska inte ta för mycket tid från familjen.
 
Denna dösnygga sallad är inte bara en fröjd för ögat, utan även för munnen. Receptet hittar du här
 
Tre saker om dig som inte alla vet:

1. Är en hejare på att läsa och bokstavera ord baklänges. Ha, ha, konstig egenskap men på spelkvällarna kan det komma till användning.
2. Att min samling av kokböcker håller på att gå överstyr … blir så lätt lockad men i år är det dags för en utrensning!
3. Förutom att jag bloggar på min lediga tid så har jag också gjort något mer av mitt bakintresse, jag har startat ett litet hemmabageri och bakar på beställning och på det jag kallar mina ”bak-fredagar”. En liten hobbyverksamhet, och det är så roligt! 
Kommentarer (1)
Veckans blogg: Malinsblogg
// Kategori: Veckans Blogg
 
Den fina pingla på bilden här ovan kanske du känner igen..? Hon är en av våra Everyday-bloggare och har en inspirerande träningsblogg. Det är självklart 26-åriga Malin Karlstrand som vi pratar om. Denna glada PT-tjej bor tillsammans med 4-åriga Jollie i Sundsvall. 
 
Tjena hej Malin, berätta för dem som inte vet: Vad hittar man på din blogg?
Träning och HÄLSA är den röda och återkommande tråden i min blogg, det är det jag brinner för både privat och i mitt yrke som personlig tränare. Dock så älskar jag att blogga om även vardagskarusellen så det blir en hel del sådana inlägg med mellan varven.
 
Varför började du att blogga?
– När bloggen startades 2008 så var det för det klassiska – ett bra sätt att kommunicera med nära och kära i samband med en flytt. Dock upptäckte jag snabbt charmen med bloggandet och alla enorma möjligheter det för med sig!
 
Vad är det bästa och sämsta med att blogga?
– Det bästa är helt klart möjligheterna som ges men också de möjligheter och chanser som jag kan skapa själv. Det är bara jag själv som sätter gränser och jag har uppnått och varit med om så fantastiskt mycket kul via bloggen. Det sämsta är nog de så kallade "down-perioderna" när kreativiteten inte är skyhög men jag ändå känner att jag måste prestera. Dock har jag släppt lite på de kraven senaste året då jag märkt att kraven endast kommer från mig själv och inte mina läsare.
 
Vad är det snällaste som någon har skrivit till dig på bloggen?
– Oj, jag har fått så många fina kommentarer genom åren. Det snällaste vet jag inte, men det mest chockerande och som jag blivit mest rörd över var nog när min bloggkollega Janni ringde upp mig för att tacka för att jag hjälpt henne till mindre smärta via min blogg. På den tiden bloggade vi på helt olika portaler och var relativt okända för varandra så jag blev verkligen djupt berörd. Det är fantastiskt att kunna hjälpa andra på det viset!
 
Malin och hennes fina dotter Jollie visar hur man gör plankan. 
 
Vad är det vanligaste att läsarna frågar dig om?
– Vanligt återkommande frågor är tips på hur man får motivation, hur man kommer igång och hur man ska göra för att få bort magen efter exempelvis en graviditet. Jag försöker vända på det och svarar med att motivation får man inte, det skapar man. Alla kan komma igång så jag svarar hellre på frågan hur man ska HÅLLA igång. Med magen vill jag flytta fokus från att "jobba bort" till att stärka den – då kommer det fler positiva (estetiska) effekter på köpet.
 
Har du några tips till oss som vill komma igång med träningen?
– Ja, vid nyårsskiftet drog jag igång en fantastisk träningsskola som ALLA kan vara med i. Det går jättebra att haka på och delta nu även om vi redan hållit igång ett par veckor. Alla är välkomna!
 
 
Vad är de vanligaste felen som folk gör när de tränar?
– De tänker kortsiktigt, kör på alldeles för hårt för att sedan inte kunna fullfölja. Sätt gärna höga mål men se till att tiden är realistisk och jobba mot delmål längs vägen. Glöm heller ej att fira delmål och mål när de nås!
 
Tre saker som många inte vet om dig...? 
– Jag är urdålig på att laga mat trots att jag i grunden är kockutbildad.
– Jag är otroligt höjd-, mörk- och nålrädd och betvivlar att all terapi i världen skulle få ordning på det, ha, ha.
– Har tal-dyslexi vilket innebär att jag ofta säger fel när jag pratar, speciellt inför grupp eller om jag är stressad. Tyckte detta var så jobbigt förr i tiden men nu har jag lärt mig att leva med det och skrattar mest när jag säger fel till exempel till mina förvirrade gruppträningsdeltagare - som också de lärt sig att leva med det.
 
Här tipsar Malin hur du kirrar ett härligt barnkalas utan (vitt) socker. 
Kommentarer (2)
Veckans Blogg: Jessica Lagergren
// Kategori: Veckans Blogg
Denna vecka ska vi tjöta lite med härliga, impulsiva, smått galna och kladdfobiska Jessica Lagergren som är gravid med sitt första barn. Denna sköna 29-åring bor i Åkersberga utanför Stockholm tillsammans med sin fästman Ibohm och deras lilla katt Signe.
 
Foto: Fanny Lidhström

Tjena hej Jessica, du började ganska nyligen blogga men flög direkt upp högt på topplistorna. Hur kommer det sig tror du? 
– Jag tror att graviditet över lag lockar till nyfikenhet och läsning. Jag tycker själv att det är intressant att följa ett händelseförlopp, det kan vara graviditet eller någons sjukdomsresa eller vägen till att bli gravid.
 
Vilka bloggar läser du själv? 
– Jag läser Herrochfrulagergren (hennes tvilling och hennes mans blogg), Blondinbellas blogg, Angelica Blick och Tvillingmorsan. Sedan älskar jag Trendensers blogg.
 
Triss i Lagregrens: Angelica, deras mamma och Jessica. 
 
Du och din tvillingar har just blivit med pod, hur kommer det sig? 
– Jag och Angelica (hennes tvilling) började spåna på att starta en podd redan i våras, men det tog ett tag innan vi drog igång. När jag sedan blev gravid i september kändes det som ett toppentillfälle att starta.
 
Jessica med sin glitterinbakade systerdotter.
 
Hur har du mått under din graviditet? 
– Jag har mått ganska dåligt under mina första veckor som gravid. Mellan vecka 7-17 kräktes jag nästan dagligen. Som tur är har det gått över nu (i vecka 18) och jag hoppas att det håller i sig. Jag längtar fortfarande efter att känna mig sådär strålande vacker...
 
Jessicas fina gravidmage. 
 
Vad är det bästa och sämsta med att vara gravid? 
– Det bästa med graviditeten är att vi till slut kommer att få en bebis. Och sedan ska jag inte sticka under stolen med att jag gillar uppmärksamheten man får av sin omgivning som gravid. Det sämsta med graviditeten är illamåendet och alla krämpor.
 
Ibohm och Jessica är förlovade, bröllopsklockorna kommer att klämta 2016. 
 
Berätta tre saker om dig som de flesta kanske inte vet: 
1. Något som kanske inte så många vet är att jag egentligen har ganska mörkt brunt hår. Många blir förvånade när jag säger det trots att jag har ganska mörka färger i övrigt.
2. En av mina högsta drömmar är att vara med i Melodifestivalen. Jag kan inte tänka mig något roligare!
3. Jag har en fobi för kladd i händerna som lotion och balsam. Jag kan uteslut balsam eftersom att jag upplever det så pass obehagligt. Och hudlotion är bland det värsta jag vet. Ja, jag har jättetorra händer... 
Kommentarer (1)
Veckans Blogg: Fanny Ericson
// Kategori: Veckans Blogg
Denna vecka tar vi pulsen på senaste STIL-tillskottet: 20-åriga Fanny Ericson. Hon bor i en liten etta på Södermalm i Stockholm med sin make.
Japp, trots sin unga ålder är denna bloggare gift. På dagarna jobbar hon som modell, pluggar till inköpsassistent och håller just nu på att starta eget företag.
Hon blev upptäckt på H&M som 13-åring och har jobbat som modell sedan dess. 
 
 
Tjena hej Fanny, berätta för läsarna vad man hittar på din blogg:
– Mode och inspiration för det mesta. Men jag delar även med mig av min vardag av plåtningar, resor och mitt hemmaliv som wifey.
 
Har du alltid varit intresserad av mode:
– Verkligen inte. Ni skulle se mina outfits i mellanstadiet, helt kaos! Kombinationen lila och vinröd blev inte lika vanlig när jag fyllde 13 år och började jobba som modell. Då fick jag lära mig om vad som är snygg och vad som helt enkelt inte passar ihop, ha, ha.
 
Perfekta vinterlooken enligt Fanny, inköpsställen hittar du här
 
Hur skulle du beskriva din klädstil:
– Väldigt enkel, tidlös och klassisk! Jag använder mest basic-plagg som jag gärna piffar till med klackar och en scarf.
 
Favvoplagg:
– Åh, det får nog bli min vita skjorta från Filippa K. Den kommer jag aldrig trötta på.
 
Okej, hon använder inte ofta färglada kulörer, men här hittar ni denna snygga ljusblåa outfit.
 
Något plagg eller färger som vi aldrig kommer att få se dig i:
– Jag som knappt äger ett plagg i färg... Men en limegrön långklänning vågar jag lova att ni aldrig kommer få se på bloggen.
 
Berätta om din modellkarriär, den började ju väldigt tidigt - hur gick det till?
– Jag blev scoutad när jag var 13 år när jag stod och tittade på underkläder inne på H&M och märkte att en man stod och glodde på mig. Jag blev livrädd och försökte skynda mig iväg, men han följde efter ett hundratal meter när han till slut fick tag i mig. Han gav mig sitt visitkort från modellagenturen men jag trodde inte på honom. Jag hade ju aldrig sett mig själv på det viset. Det var faktiskt min mamma som övertalade mig att gå och ta så kallade polaroider hos modellagenturen, vilken jag är väldigt tacksam för i dag!
 
Vilken är din favorit? Ettan och trean är stora favoriter på redaktionen. Inlägget hittar du här 
 
Vad är det bästa och sämsta med att vara modell:
– Det bästa är friheten! Alla platser man får se, alla människor man möter och att ingen dag liknar den andra! Men det värsta, som jag tror varje modell som reser får uppleva, är ensamheten. Man reser alltid helt ensam och får ha sitt liv nerpackat i en resväska, utan familj och vänner. Man får liksom bygga upp ett liv på varje ny plats man kommer.
 
Du pluggar just nu, berätta om utbildningen och varför du valde just den:
– Det var i somras när jag jobbade i Paris på införsäljningsvecka med Acne som jag kom på att det är det här som jag vill göra, inköp inom mode! Jag anmälde mig direkt till Tillskärarakademin även fast ansökan skulle ha varit inne i maj men som tur var kom jag in på en restplats.
 
En lite tuffare outfit från Fanny, inlägget hittar du här
 
Berätta tre saker om dig själv som inte alla vet:
– Det godaste jag vet är getost.
– Mikael och jag träffades i Colombia när jag var 16 år.
– Jag köpte en mus i smyg när jag var liten och hade den gömd under sängen i flera månader.  
 
Då säger vi: Tack så mycket för denna gång. 
Glöm inte att lägga till denna härliga pingla i Bloglovin eller lägg till henne i dina bokmärken i webbläsaren. 
Kommentarer (1)
Veckans Blogg: Photoab
// Kategori: Veckans Blogg
Denna vecka ska vi fråga 17-åriga bloggaren Alma Bengtsson mot väggen.
Eller nä kanske inte riktigt ställa henne mot väggen, men vi ska fråga henne lite frågor om bloggandet och allt annat viktigt och oviktigt.
Denna sköna böna bor på en bondgård strax utanför Varberg med sin mamma, pappa, storebror, lillebror och katten Felix.
På dagarna går hon i skolan, umgås med vänner, fotar, tar hand om sin häst och bloggar.
 
Halloj Alma, berätta för oss: Varför började du att blogga? 
– Jag började nog att blogga som så många andra – därför att mina vänner hade bloggar. Sedan hade jag hängt på Bilddagboken (nu Dayviews) i några år där jag postade alla mina bilder, men ville dela mina bilder på andra ställen också och då tyckte jag att det verkade som en bra idé att starta en blogg.
 
Så vad hittar man i din blogg då? 
– På min blogg hittar man såklart en hel del bilder som jag fotat eftersom det är mitt största intresse, men jag delar även med mig av vad jag gör på dagarna, vilken musik jag lyssnar på, vilka böcker jag läser och om jag har varit och shoppat brukar jag dela med mig av det också. Bloggen hjälper mig att komma ihåg saker som jag gjort, så det är verkligen som en dagbok för mig och därför blir det en go blandning av saker jag gillar helt enkelt! Men den röda tråden är helt klart mina foton.
 
 
Okej, men vilka bloggar följer du själv då?
– Oj, vilken svår fråga. Jag följer ju så många, men några av mina favoriter är: linafotonordwest, juliatrotti, stargirlphoto, hiilen, jenniferstroud.
 
Du nämnde ditt fotointresse tidigare, när upptäcktes det? 
– I slutet på 2008/början på 2009 är perioden som jag ser som starten på mitt fotointresse och jag har fotat i princip konstant sedan dess. Min vän Yasmine fotade en hel del och tillsammans fotade vi mycket hästar och lade upp våra bilder på Dayviews. Det har hänt en hel del sedan dess kan jag ju säga, ha, ha!
 
Vad tycker du är roligast att fotografera?
– Jag tycker nog att det är roligast att fota porträtt och människor. Blir mer liv i en bild om det är en person med. Självporträtt är en favorit också och det är inte för att mitt ego är stort, ha, ha...! Jag gillar självporträtt eftersom det är så personligt, allt kommer liksom från mig och det är inga mellanhänder eller vad man ska säga. Allt från idé till utförande och resultat är "mitt" och ingen annan har varit med under processen. Jag tycker också väldigt mycket om att se andras självporträtt och det gör mig väldigt inspirerad.
 
Vilken är din favoritbild?
– Gahh, frågan alla fotografer bävar för. Bilden jag har valt är en av mina många favoritbilder. (se nedan)
 
 
Blir din omgivning någonsin trött på dig för att du jämt har kameran i högsta hugg eller har du snälla vänner som tycker att det är roligt?
– Om de blir trötta på mig så har de inte nämnt det i alla fall, ha, ha. Nej, men jag tror att de bara tycker att det är roligt, det verkar så i alla fall. Det är mer så att de blir förvånade om jag inte har med mig kameran.
 
Snälla vänner alltså... Så vad är det bästa och sämsta med att blogga?
– Det bästa är helt klart alla de fina kommentarerna och läsarna. Det finns inget som kan lysa upp en dålig dag som mina läsare, de är helt fantastiska. Det sämsta är lite svårare att komma på... Kanske när man ska ändra om i designen och det blir helt kaos..? Tror att de flesta bloggare förstår vad jag menar, ha, ha.
 
Va..? Du påstår väl inte att det är något fel på vårt fantastiska bloggverktyg eller hur? Vi lägger det åt sidan. Berätta tre saker om dig som inte så många vet...
1. När jag var liten var min största dröm att bli författare och att någon gång skriva en bok är fortfarande en av mina största drömmar.
2. Sedan jag var sex år har jag varje år tävlat i en speciell utställnings-sport för ungdomar som heter Showmanship. I Showmanship ställer man ut kalvar/kvigor och det är visaren som bedöms och inte djurets exteriör.
3. Jag lyssnar hellre på metal och rock än house/dansmusik.
Kommentarer (0)
18/12 - kakans dag
// Kategori: Recept
 
I dag är det kakans dag – och vad betyder det? 
Hmm, mycket bra fråga. Ingen aning. Vet inte om denna högtidliga dag endast är tillägnad småkakor. Men det verkar ju förskräckligt taskigt. Klart att även andra kakor ska få vara med och fira denna dag.
Vi har slängt ihop en liten lista på några av våra favoritrecept á la kaka. Klicka på bilderna eller kaknamnet så kommer du till det smarriga receptet. 
 
 
4. Silviakaka - Bli min jäst
Kommentarer (5)
Veckans Blogg: Linn Strömberg
// Kategori: Veckans Blogg
Denna vecka har vi ställt en väldans massa frågor till 22-åriga Linn Strömberg.
Hon bor i mysiga Kalmar med sin sambo Timmy supersöta vovven Ami.
Om du har besökt hennes blogg så har du koll på att träning är hennes största intresse, men hon gillar även att måla, fota och ägna sig åt andra kreativa och skapande ting. 
Tidigare led hon av en ätstörning och var nere på 38 kilo, här kan du läsa hur hon lyckades ta sig ur den. 
 
 
Tjena hej Linn. Vi på redaktionen tycker mycket om din blogg och vill att flera människor ska få upp ögonen för dig. Berätta för herrskapet vad de kan hitta i ditt krypin... 
– Till största del får man läsa om träning, mat och recept. Men skriver även en hel del om min ätstörning jag i dag är frisk ifrån, samt allmänt – allt från målningar, shopping och vardag.
 
Vilka bloggar följer du själv? 
– Jag trillar in på olika bloggar lite då och då. Jag följer ingen slaviskt om jag ska vara ärlig, men listan på bloggar jag gillar skulle kunna göras lång, det finns ju så många duktiga bloggare där ute. 
Ett par exempel är:
 
Varför började du att blogga?
– Till en början var det faktiskt för min familjs skull. Jag hade precis börjat tillfriskna från min ätstörning och flyttade iväg tillsammans med min nuvarande sambo. Genom bloggen kunde de enkelt följa min vardag. När sedan besökarna trillade in märkte jag hur himla kul det är och har lagt ner mer och mer energi på bloggen.
 
Så här har Linns förändring sett ut, det skiljer sig cirka 20 kilo mellan bilderna.  
 
Du skrev i din blogg att du vägde 38 kilo för två år sedan, berätta om det.
– Det hela började egentligen med att jag fick för mig att gå ner ett par kilo. Jag måste även tillägga att jag inte var överviktig på något sätt, utan jag ville bara tighta till mig lite. Tror det börjar så för väldigt många som är och varit nere i en ätstörning. Detta var innan jag fann min passion i styrketräning, den enda träningen som utfördes på den tiden var förbrännande träningsformer – joggingturer, powerwalks och simning. Jag har alltid varit en person som går in 1000 procent för det jag bestämmer mig för, och så blev det även med detta.
– Jag körde på och en dag stod de där magiska siffrorna på vågen. Minns att jag brast ut i ett leende och kände tillfredställelsen över att jag lyckats med mitt mål. Men ett par minuter senare stod jag i spegeln och granskade mig själv från topp till tå. Jag var inte nöjd. Inte alls nöjd. Så jag fortsatte. Kaloriintaget sänktes mer och mer, jag försvann mer och mer och blev mer och mer orkeslös. Jag var verkligen inte mig själv, man blir som ett tomt skal som går på sina rutiner. Styrs av tvångstankar.
 
 
– Min kropp orkade inte längre med att springa, så den enda träningsformen som utfördes var promenader och någon gång i veckan tvingade jag ner till simhallen för att simma en timme. Trots att det kändes som tortyr att kliva ner i det kalla vattnet, jag som annars på grund av min magra kropp fryste även med två tjocktröjor på mig. Jag minns att mitt hjärta kämpade för varje slag och jag minns tankarna om att det skulle ge upp vilken sekund som helst. Trots detta fortsatte jag. Jag kan inte tro att jag torterade min kropp på det här sättet. Jag har så himla svårt att inse att detta faktiskt var jag för cirka två år sedan.
– Jag var så sjukligt fixerad och driven av mina tvångstankar. Ångest från morgon till kväll. Den ständigt känslan av att aldrig vara nöjd. Jag ångrar djupt vad jag gjorde mot mig själv. Men det jag ångrar mest är vad jag utsatte mina nära och kära för. De var tvungna att se på medan jag förstörde mig själv, de fick lida medan de såg mig må dåligt och försvinna mer och mer. Jag är så tacksam gentemot dem och vill tacka min familj, min pojkvän och mina vänner. I slutändan var det dem som väckte mig från min bubbla och uppmuntrade mig att ta mig igenom detta och bli frisk.
 
 
– En stor räddning blev även styrketräningen. Att bli frisk från en ätstörning sker inte över en natt och i början när jag klev in på gymmet bar jag med mig en stor del av ångesten jag hade inom mig även dit. Men istället för att skapa en ny yttring av min ätstörning, blev det snarare en slags övergång. Ett sätt för mig att lättare släppa min ätstörning. Plötsligt kändes det okej att äta. ”Ju mindre, desto bättre” gick istället till att se mat som bränsle. Något som behövdes. Något bra. Jag åt till största del nyttigt, men hade inte heller några problem att äta onyttigt. Utan att kompensera såklart. Det skedde inte över en natt som sagt, tog några kliv fram och ett tillbaka. Men sakta men säkert lyckades jag släppa den där ångesten och kontrollbehovet. Jag gick från att räkna minsta lilla siffra, vad det än gällde, kalorier, kilometer eller sets, till att bli avslappnad och ha kul.
 
 
– I dag tränar jag för att jag mår bra av det, faktum är att jag inte skrivit upp ett endaste set, vikt eller reps på hur länge som helst. Jag brukar ha mål med min träning, för att det är kul att sikta mot något. Bulk, deff, vikter med mera. Men just nu har jag inget specifikt alls jag strävar efter. Jag vill bara må bra, utvecklas och ha kul. Jag kommer säkert sätta upp något mål om ett par månader igen, men det är när jag känner för det, just nu mår jag bäst av att bara vara, bara köra och njuta av träningen. Det är den största skillnaden då och nu, jag gör det jag mår bäst av. Alltid.
– Jag gör inget för att jag känner att jag ”måste”. Vill jag ta en vilodag på en egentligen planerad träningsdag gör jag det. Och jag får inte ångest. Har jag istället lust att köra två pass på en dag gör jag det, men bara om jag orkar. Jag förespråkar inte att börja träna för att bli frisk från en ätstörning. Jag vet bara att det fungerade för mig.
 
 
Har du några råd för människor som befinner sig i samma sits som du gjorde förut?
– Ta hjälp! Kan inte betona detta nog. Ju snabbare, desto bättre. Och du måste inte vara sjukligt smal för att ”få” söka hjälp för ätstörningar. Jag vet att många känner på detta sätt – att de inte är ”tillräckligt sjuka”. Det handlar inte om vikten, utan om hur du tänker och mår. Om du har problem med maten, våga sök hjälp och stöd. Jag blev frisk på egen hand, och visst, det gick ju. Men däremot fick jag inte hjälp att handskas med all den ångest som uppstår när man är sjuk, och framförallt tar sig ur en ätstörning. Åter igen, jag är en sådan person som går in för det jag bestämmer mig för, och när jag väl ville bli frisk körde jag bara på. Det har jag fått sota för i efterhand. All den ångest jag stängde in fick mig ur balans antar jag, och jag fick handskas med en del panikångestattacker även efter jag blivit frisk. Ingen av dem har utlösts på grund av mat eller liknande, utan av helt andra, oklara, anledningar. Ett bevis på att man inte bara ska stänga inne ångest, utan faktiskt möta den och arbeta med den.
– Så, våga sök hjälp, även om det är jobbigt eller om du är som jag, en envis och beslutsam individ. hur viktig är träningen för dig Väldigt viktigt! Den får mig att må bra. Mår jag dåligt mår jag bättre av att åka till gymmet. Men däremot har jag också blivit väldigt duktig på att lyssna på kroppen. Jag tränar och kör endast på om jag orkar. Jag ser dessvärre många tjejer som använder träning som en annan yttring av en tidigare ätstörning, efter de blivit ”friska”. Träningen blir lika manisk och tvångsmässig. Att gå från ett slags beroende och tvång till ett annat är tyvärr väldigt vanligt, och ortorexi är ju inte alltför långt ifrån anorexi. Det är en fin gräns och den omtalade balansen är inte alltid lätt att hitta. För mig tog det tid. Jag har lärt mig att vara ärlig mot mig själv, granska mig själv och sträva efter att må bra, både psykiskt och fysiskt. Bra frågor man kan ställa sig själv är: Vad har du för förhållande till mat och träning? Tränar du för att dämpa ångest? Kan du hoppa över träningen utan att må dåligt? Och en väldigt bra beskrivning, som sätter svar på vad man egentligen har för förhållande till sin träning – tränar du för att må bra, eller för att inte må dåligt?
 
 
Hur ofta tränar du
– Allt mellan 4-7 gånger i veckan. 5-6 styrkepass blir det oftast per vecka.
 
Vad är roligast att träna?
– Rygg! Definitivt. Jag skulle egentligen vilja svara ben här, men alltså, jag har någon form av älska/hata relation till den muskelgruppen, ha, ha.
 
Du äter en del vegetarisk kost verkar det som, är det ett medvetet val för hälsa eller miljö?
– Jag äter stora mängder kyckling och nötfärs, men visst blir det en del vegetariska rätter emellanåt, absolut! Tycker tofu är väldigt gott och äter det gärna. Tror det finns väldigt många häslofördelar med att äta framförallt vegansk kost. Även positivt för etiska skäl och ur miljösynpunkt, men jag älskar kött och mjölkprodukter allt för mycket för att utesluta det, ha, ha. Däremot har jag senaste tiden försökt dra ner på mjölkprodukter.
 
Berätta tre saker om dig själv som inte alla vet:
  • Hästar och ridning var länge ett stort intresse. Detta intresse höll i sig från ett par års ålder fram till gymnasiet mer eller mindre. Sedan var det tidsbrist som gjorde att jag slutade. Jag är en riktig djurälskare, alltid ägt katter och skaffade nyligen en liten Chihuahua.
  • Jag gjorde en bröstförstoring för ungefär ett år sedan.
  • Måla och teckna har alltid varit något jag älskar att göra. Ett intresse som vaknat till liv igen senaste tiden. Skissning och digital målning är det jag främst ägnat mig åt, men för några månader sedan gav jag mig på min första tavla målad med akryl. 
Då säger vi tack till Linn för att du tog tiden att tjöta lite med oss. Om du vill läsa fler intervjuer med tidigare Veckans Blogg:are så hittar du dem här.
Kommentarer (6)
Veckans blogg: Emelaia
// Kategori: Veckans Blogg
 
Denna vecka har vi tagit pulsen på 26-åriga Emelie Persson. Hon är en riktig globetrotter som just nu bor i sin resväska med sin syster, de reser runt i Syd och Central Amerika. När hon inte reser bor hon hemma hos föräldrarna på Ekerö utanför Stockholm. På dagarna gör hon som de flesta säsongare: Har jobbat som servitris och en del som bartender, har även knegat som liftvakt, på lager och café. Hon ligger knappast på latsidan, hennes största sportintresse är snowboarding, men hon håller även på att lära sig att kitesurfa och dykning är något som hon skulle vilja göra mer av. Självklart räcker inte det. Åh nej. Foto är också ett stort intresse och även bildbehandling. Som ni hör så är det många järn i elden hela tiden för denna tjej. 
 
Machu Picchi i Peru
 
Hej Emelie, varför började du att blogga?
– Efter min första säsong år 2007 sa min syster åt mig att jag borde skaffa en blogg så att hon och familjen kunde följa hur jag hade det. Jag startade bloggen och har bloggat ända sedan dess om alla mina säsonger och resor.
 
Det är vi mycket glada för att du gjorde. Berätta, vad hittar man på din blogg?
– Mycket om olika resor som jag har gjort, till exempel om hur det är att jobba på en skidort i Kanada, att backpacka i Australien och Latinamerika eller hur det är att jobba i Norge och Danmark, bland annat. Mycket bilder hittar man också, allt från mina resor till att jag strosar runt i skogen hemma på Ekerö eller aktionbilder från snowboarding eller andra sporter.
 
En leende hund i en bil i Madellin, Colombia.
 
Vilka bloggar följer du:
– Jag följer framför allt Nevnarien, hon går den utbildningen som jag jättegärna vill komma in på, digital bildbehandling. Jag följer en del fotobloggar: Linafoto, Stargirl, Evelina Rönnbäck bland andra. Jag följer även modebloggar som Kenza, Janni Delér, Fanny Lyckman, Caroline Roxy med flera.
 
Vad är roligast att fota och varför?
– Jag tycker om att fota människor, även om jag fortfarande tycker att det är väldigt läskigt. Jag tycker att människor gör bilder extremt intressanta och jag gillar att fånga ögonblick som kommer i min väg. Jag har försökt ta lite poetiska bilder vilket är väldigt kul för då får kreativiteten flöda, så det kommer jag nog försöka fokusera lite mer på i framtiden.
 
Detta är Emelies favoritbild, tagen på hennes brors student. 
 
Vilken är din favoritbild?
– Det är svårt att utse egna bilder som favoritbilder, men det är nog den jag tog på min brors student. Jag var med hans klass på deras champagnefrukost och så skulle vi gå ut ur lägenheten till en park för att ta gruppfoto. På vägen dit gick klassen upp för en trappa som gjorde sig väldigt bra med deras kostymer och studenthattar, så jag knäppte av en bild i all hast. Jag gillar linjerna i bilden och killen i mitten på bilden tittar upp som om han ser ljuset för framtiden.
 
Blir din omgivning någonsin trött på dig för att du ofta har kameran i högsta hugg?
– Haha, jag vet faktiskt inte riktigt. Eftersom jag inte har varit ”fotonörd” så länge så vet jag inte vad mina kompisar tycker. Min syster nämde att det är jobbigt att jag alltid ska fota när vi är ute och åker snowboard, för jag förstör åket när jag vill att hon ska stanna i halva backen för att jag ska kunna fånga den bästa svängen.
 
 
Vad är det bästa och sämsta med att blogga?
– Det bästa är att jag får skriva av mig allt som kan bubbla i mitt huvud och att jag får användning av alla bilder jag tar. Det är som en dagbok för mig själv och det är kul att titta tillbaka på saker som jag har gjort. Jag glömmer så lätt detaljer, men eftersom jag skriver ned allt på bloggen så väcks minnena till liv när jag läser om det igen. Det är superkul att läsa alla snälla kommentarer, det får en verkligen att aldrig vilja sluta. Det sämsta är att det tar ganska mycket tid. Jag redigerar alla bilder och att skriva inläggen, det tar ganska mycket tid faktiskt. Just nu när man är ute och reser så är det svårt att ta sig tid till att blogga. Men det är ju också något positivt, för hur extremt jobbigt hade det inte varit att gå igenom alla bilder man tagit först när man kommer hem fyra månader senare.
Har du några bra fotoknep om man inte är så duktig på att fotografera?
– Eftersom jag själv är ny på foto så underlättar Moderskeppet.se för mig väldigt mycket. Jag tittar på massor av filmer där om både foto och bildbehandling och man lär sig nya saker hela tiden. Jag kunde inte riktigt få till att fota manuellt under den korta tiden jag gick bildjournalistik-linjen, även om jag bara hängde med fotografer och vi fotade under skoltid. Det var först när jag kollade på Moderskeppet som det släppte för mig. Så bli medlem där så får man tillgång till alla deras undervisningsvideor. Sedan är det bara att ta sig ut och öva, öva, öva. Fokusera mer på vad som kommer med i bilderna, hur du kompositionerar, än vad för inställningar eller utrustning du har. Det går att ta extremt grymma bilder med en mobilkamera, bara man lyckas hitta rätt komposition.
 
En arbetande kaffehäst i Colombia.
 
Berätta tre saker om dig som inte så många vet:
– Jag är totalt sämst i köket. Det spelar ingen roll om jag går efter recept eller freestylar, det blir liksom aldrig bra. 
– Jag har lite lustiga fötter. Hade det inte varit för mina potatistår till stortår så hade jag nog haft storlek 34 i skor. På ena foten är min "pektå" lika liten som min lilltå, den ser ut som en tvilling till "långtån". Detta brukar leda till skratt för den som lägger märke till mina fötter. Ha, ha.
– Under skoltiden var jag väldigt blyg och jag var rädd för att känna mig ensam. Att börja en gymnasieklass utan att känna någon var så himla jobbigt och läskigt så det fanns inte. Att lilla jag skulle ut och upptäcka världen, åka till nya länder helt ensam och utmana mig själv till det yttersta, var det många som lyfte ögonbrynen åt. De första gångerna jag åkte iväg var jag så nervös att jag spydde under flera nätter. Jättejobbigt var det, men jag lärde mig också att hantera min nervositet. Det var det värsta som fanns att lämna tyggheten – men jag visste också att det var bästa som fanns när jag väl kommit in i det. Så kul som jag har haft under de här åren går inte att beskriva.
 
Populära blogginlägg: 
 
Tackar och bockar Emelie!
Här kan du läsa fler Veckans blogg-intervjuer. 
Kommentarer (1)